by I Sverige har vi inga regler eller lagar som måste efterföljas när det kommer till hur många lampor man får ha på sin lastbil, alltså typ positionsljus eller liknande.
Jag driver en vägkrog i Sveriges norra hälft, och har nästan uteslutande lastbilschaffisar som kunder. En och annan kontorsarbetare såklart samt någon barnfamilj här och där som kämpar med att ta sig från punkt A till punkt B. Men generellt är det som sagt just yrkesförare som kommer in till mig för en dagens lunch. Alltid trevliga, alltid trötta. Och trots långa arbetspass håller de flesta sin kaross hel och ren trots så många timmar på vägen, men det är ingenting emot vad som händer runt juletid. Nya lampor inhandlas för vad som känns som en hela månadslöner. Det är positionsljus i olika färger, extraljus och ledramper i olika styrkor och längder. Inuti hytten hänger girlanger och tomtar och små julgranar. Från högtalarna strömmar Elvis Presleys julalbum från -57 på högsta volym när de rullar in på min parkering.
Lastbilarna, som i vanliga fall kan anses vara ganska klumpiga och gråa fordon, får sig en total makeover och är, under en månad per år, guld-, silver- och bronsmedaljörer i både utseenede och klass. Som rullande tivolin, som julgranar på hjul, lyser de upp årets sista månad med sina häftiga extraljus.
Då vi har ett postombud bredvid vår krog så är det ofta i våra lokaler som chaufförerna öppnar sina nyinhandlade belysning för första gången. Som barn på julafton samlas de kring paketet och tittar och beundrar ljusen under mumlanden av gratulationer och avund. Tydligen har Ljusgiganten de bästa lamporna, om man ska tro chaffisarna själva. Där kan man finna kvalitativa produkter för en vettig summa. En leverantör som säkert står för hälften av dessa blinkande fordonsbelysning som rullar på våra vägar ikväll. Man kanske ska ringa och tacka för ljuset i mörkret? 😉
